onsdag, mars 31, 2010

Grattis Georg!

Idag fyller Tokio Hotels basist, Georg Listing 23år!
Och så några bilder på allas vår muskulöse vän.

31.03.10

Jag hade tittat fel på läseordningen så jag trodde vi skulle snickra hela dagen, men nej. Vi har teori hela dagen. Modersmål är i och för sig helt okej, för modersmålkurserna här är på högstadienivå, så jag behöver inte tänka så mycket. Ett ämne som det är roligt att glänsa i. Haha.

Fast nu efter maten blir det Kemi allt till kvart i 3 så Ronnie älskling (om du läser detta) kanske vi hinner göra det vi planerade då när jag slutar? Kom på FB om du kan för min telefon fungerar ÄNNU inte heller. Det var meningen att den skulle börja funka igår...för jag har ändrat operatör.

Men nu klockan 12 ska vi ha samling, så jag skall börja röra mig mot matsalen.
Snart är det påsklov!

tisdag, mars 30, 2010

Odjuren


Jag och lillasyster. Konstiga men ack så underbara...eller hur det nu var.

Målning

Idag kunde jag äntligen börja måla! Jag frågade efter målburken jag hade beställt i morse och fick den efter maten. Grabbade tag i min klasskompis Ronnie som fick följa med och visa hur man skulle blanda...eftersom jag inte hade sprutmålat på över ett år. Så nu är soffbordet och stolarna målade vita, första varvet. Gissa hur glad jag är. Nöjd! Glömde kameran hemma, men jag tar bilder imorgon.

Sött!


Är på Tokio Hotel humör och vill dela med mig av den här bilden. Bill Kaulitz version 2007, han är så himla söt! Just nu sitter jag i skolan och ska fortsätta jobba....

måndag, mars 29, 2010

Söta örhängen

Titta vilka söta örhängen jag gjorde för några dagar sedan! Inte riktigt min stil, men säkert någon annans.
Och du vet, om du vill ha dem så kan du kanske få dem gratis ;)

Au Pair fixas

Är färdig med skolan för idag och sitter hemma och mejlar, fyller i blanketter som ska skickas iväg och sånt. Ska strax börja med en krånglig sak - jag ska beställa en intervju tid hos den Amerikanska ambassaden här i Helsingfors (för att få visum) och jag har till och med fått flera papper hem från Cultural Care om hur det ska ifyllas. Tydligen är det några nätblanketter jag ska fylla i. På engelska. Oh, i love it.

Grattis till alla abi:n som är FRIA! Det måste kännas härligt!

Monday

Måndag var det igen och skolan är jättetung. Jag är avundsjuk på alla abiturienter som har allt klart och kan slappna av. Men jag har en MASSA ännu att göra, och just nu tynger allt bara ner, ner över mig och jag slipper inte undan hur mycket jag än skulle vilja.
Men en rolig sak fick jag reda på nyss....min kommande värdfamilj i USA planerar att flytta från Östkusten till Californien....! Jag pratade med deras nuvarande Au Pair, och hon sa att det kan ta väldigt länge att få sålt huset i Vermont, till och med ett år! Så det behöver ju inte vara att jag är i USA mera då. Men man kan ju alltid hoppas.
Men jag har har ju varit inställd på att bo på Östkusten, så det är ok. Om jag vill kan jag ju sedan resa till västkusten på mina semesterveckor.
Nu skall jag fortsätta i slöjdsalen....på skulpturen.
Ha det bra!

söndag, mars 28, 2010

Crazy Bitch!


Yeeep, det är jag. Haha!

2 x armband

Här är de två senaste armbanden jag har gjort. Flätade armband av små pärlor på fiskelina, det silverfärgade är 3 radigt med berlocker och det svarta & guldfärgade är 8 radigt.


Och som vanligt om du är intresserad av att köpa, kontakta mig.
rebeckadahlvik@hotmail.com

fredag, mars 26, 2010

Tokio Hotel - Spring Nicht

Kan inte låta bli att lägga upp den här musikvideon, den är så himla bra. Ge den en chans, även om du inte diggar Tokio Hotel. Storyn är vacker.

Jag minns när jag för 3 år sedan upptäckte Tokio Hotel och satt och tittade på den här videon när jag var i Ekenäs hos min mosters, på morgonen före jag skulle till inträdesproven till Smyckes och ädelmetall linjen på Axxell. Förressten, till samma linje har jag sökt än en gång...måste ju söka nu fast jag åker till USA ett år, lite svårt att gå på inträdesprov när man inte befinner sig i rätt land. Och jag kom ju in då för 3 år sedan, så varför skulle jag inte komma in nu? That is my dream.

It´s finally over!

Andra skedet är avklarat, och det var inte så hemskt egentligen. Nu vilar jag bara upp mig och njuter av att inte behöva stressa. Bilder på smycken jag har gjort kommer upp så fort som möjligt, mamma tog kameran med till systers modeshow som är ikväll...den som jag missade.
Men ha det bra så länge! Avslutar med några bilder från klassresan till Riga förra veckan.

Vi besökte ett snickeri en halvtimme utanför Riga, och de hade jättefina design-möbler som de tillverkade. Bland annat detta skåp som stod i deras vackra hus (ååååh minimalist som jag är ÄLSKADE jag deras hus, som taget ur en inredningstidning!) hade J (mannen på bilden) gjort.
Han öppnade skåpet, och det var massor av små lådor och lönnfack, som måste ha varit svåra att tillverka.

Den här stolen hade J först gjort, och sen tagit till motorsågen och sågat lite. Den stod som en skulptur i den ljusa hallen.

Vi åt på en medeltida restaurang...

Detaljer från en kyrka.

torsdag, mars 25, 2010

Torsdagen

Är på väg för att gå och lägga mig, är jättetrött efter en tung dag. Morgondagen blir jobbig...bedömningskörning och andra skedet. I och med det missar jag min systers modeshow. Måste be mamma fota! Hörde om underbara kläder, skor och väskor som är alldeles för dyra för min plånbok...som syrran ska bära imorgon kväll. Lucky Daniela!
Förresten har jag försökt övertala henne att starta en blogg...hon brukar ju ha ganska mycket att säga! ;)

Happy me efter det ganska positiva resultaten från allergitestet.

Solglasögonen på, Tokio Hotels album "Scream" på hög volym och så startar färden tillbaka till skolan.
Nighty night!

Torsdagkväll & bild på Gusti

Sticker över till pojkvännens nu, sitter ännu i skolan och latar mig. Skriver mer ikväll, jag har några bilder jag tänkte visa er.


Hittade en gammal bild på Tokio Hotels trummis, Gustav....hahahaha vad söt han är!

Här är han kanske 15?

Vackra Bill..

En av de naturligt vackra personerna här i världen är Bill Kaulitz, som föddes med ett perfekt ansikte. Han är dödligt snygg också utan smink.
Se själva hur snygg han är!



"Ingen vet hur du mår
Ingen där som förstår dig
Dagen var mörk och ensam
Du skriver "Hjälp" med ditt blod
Trots att det alltid gör ont
Du öppnar ögonen och allt förblir likadant
Jag vill inte störa
Och jag vill inte heller stanna för länge
Jag är bara här vid dig för att säga
Jag finns där, när du vill
Se dig om så ser du mig
Oavsett var du är
När du greppar efter mig
Så håller jag dig"
En liten del från låten "An deiner seite", som är en av mina favorit Tokio Hotel låtar som hjälper när allt känns jobbigt. Fin text va? Jag tycker att texten i en sång är väldigt viktig, och därför passar Tokio Hotel bra för mig. De har meningsfulla texter som man tar till hjärtat.

Pricktest

Kom nyss till skolan från Kokkola. Var på pricktest och jag är INTE allergisk för hundar! Jag är så glad! Tyvärr är jag lite allergisk för höpollen, men det är ok....jag har vant mig vid att ha snuva nästan året om. Meddelade nyss Amy & Co. i USA så nu är det 100% säkert att jag åker.
I´m so happy!

tisdag, mars 23, 2010

Skolarbete

Saldot från dagens arbete:

4st färdigbehandlade kors (linolja + oljefärger). Dessa är endast prototyper, men om någon vill ha dem så ger jag bort dem. De kommer att ha läderband, och man kommer att kunna välja på flera olika längder.

Fräste ut 7st kors i björk på CNC idag, och de blev jättebra! Valnötsbitarna man ser därunder ska jag använda till de mörkare korsen.

Och så fräste jag ut denna tenngjutnings modell åt mig. Det är bara att hälla i tenn. Och slipa och passa in dem i korsen, och slutligen limma fast dem.
It is nice.

Aktivitet

Idag har jag hunnit göra mycket. Jag har fräst ut gjutningsmallar till korsen, så nu är det bara att börja gjuta tenn. Jag har också sågat ut material av valnöt, något som jag inte använt förut. Nu vore det bara att fräsa ut korsen i valnöt med. Det känns bra! Ni får se bilder senare.
Planen för idag är att köpa en begagnad telefon. Som fattig studerande är det skit med pengar så jag måste köpa något jag kan ha tillfälligt.

So long,

En bild från en provhytt i Riga :)

Old Riga

Går igenom bilderna från RIGA resan för min lärare ville titta igenom dem. Var tvungen att göra två mappar för resan, en censurerad version och en med....sanningen. Haha.

Så här kommer några bilder från "the clean version"


Vi var på en guidad tur genom Gamla stan




hrmm....egopics in my fancy bathroom.

Nån gammal kyrka som hade värsta ljusshowen sent på kvällen. Jag filmade det med min telefon...och den vet jag ju inte var är. Någonstans på Rigas gator eller i nån unges ficka.

måndag, mars 22, 2010

Ny vecka, nya möjligheter!

Har inte varit på världens bästa humör de senaste dagarna, så jag orkade inte besvära mig med ett inlägg där jag bara klagar. Jag började tänka alltför mycket, på framtiden, på mitt år i USA, ett år utan min pojkvän som jag älskar högt. På skolan, som känns så tung just nu, för att jag har så många saker jag ännu borde göra. När jag en gång börjar tänka på negativa saker så hittar jag bara fler och fler saker som är skit och då blir det för mycket. Då måste man släppa ut tårarna. Vilken tur att jag har Ronnie då. Nu mår jag bra igen och skolan känns ok- idag.

Min telefon är borta, så en ny ska inhandlas den här veckan. Allergiproven tas på torsdag morgon, då blir det också klart om jag kan åka till familjen i Woodstock eller inte. Även om jag bara skulle reagera på en viss hundras, och inte på deras hund, skulle jag inte få åka till någon familj som har hundar. Så jag håller tummarna för att jag inte är allergisk mot djur!

Andra skedet ska också fixas denhär veckan, på fredag.

Förutom det är det såklart allt pappersarbete runt Au Pair – grejen. Visum ska snart skaffas, läkarintyg ska jag ha, utdrag ur mitt brottsregister (som jag kan säga är rent, annars kulle jag inte få åka... :D ) och allt möjligt annat...kommer inte ihåg allt nu.

Vi har en ny period i skolan nu, och det känns helt kul. Förutom alla saker jag ännu ska göra, stolarna ska målas vita, likaså soffbordet, köksbordet skall tillverkas, (jag ska måla det vitt) och småsaker ska svarvas som jag har ”glömt” att göra tidigare år.

Med ett lite gladare leende ska jag ta mig igenom denna vecka.

fredag, mars 19, 2010

A little problem

En trött Rebecka sitter framför datorn där hemma och undrar hur hon skall få kontakt med någon utan sin mobiltelefon som hon tappade/blev bestulen på (är inte säker på hur den försvann) i Riga. Hennes bil är vid skolan, hennes bilnycklar i skolans internat och skolan har redan slutat för dagen. Hon har heller ingen hemtelefon och minns inga nummer utantill förutom hennes eget. Hennes föräldrar vet hon inte var är, antagligen på jobb...hon vaknade först efter 12. Hon vet inte heller när de kommer hem och skulle väldigt gärna få klarat upp hela den här smeten. Så länge väntar hon på att någon skall logga in på FB eller msn. Och läser bloggar.

måndag, mars 15, 2010

I-landsproblem

Nu är det bara några timmar kvar tills vi åker med buss här från skolan mot Tammerfors. Vet inte alls hur det blir med min blogguppdatering under resan...jag har ju ingen egen bärbar dator så. Vi flyger till Riga ikväll och flyger hem på torsdagkväll. På fredag morgon till skolan då! Haha, jag kommer att vara så trött. Tydligen blir vi mindre folk än det var tänkt i början, men det blir ju mera pengar över till oss. Haha! Nu är vi bara 12st som åker.
Jag har packat ner Breaking Down (på finska då) att läsa, irriterande bara att den skall vara så tjock då handbagaget bara får väga 10kg. Och skorna rymdes med, och skinnjackan...funderar på om jag ändå borde ha tagit med leopard-clutchen. Den är så himla snygg....och jag får så sällan användning för den här ute på landet. När ska man använda den? När man går till grillen och äta en måsburger?? Haha! Inte direkt. Men vad skall jag lämna bort istället då? Vi åker om en timme....jag har ju bara 3km hem. Jag blir galen! Vad fan ska jag göra? Måste fråga nån på facebook.....(där går väl gränsen?) Ush vad jag är patetisk :D

Tokio Hotel live in Helsinki 7.3.2010

This is my Tokio Hotel story.
Söndagen den 7 mars 2010 vaknar jag med fjärilar i magen. Den här dagen har jag väntat på i två och ett halvt år. Äntligen är dagen kommen, då jag ska få se mina största idoler! Tokio Hotel, bandet som räddade min tillvaro våren 2007, då mina so called friends lämnade mig. Jag stod ensam, men då hittade jag Tokio Hotel, och det var kärlek vid första ögonkastet (eller första låten jag hörde, Spring Nicht).

Vid denna tidpunkt (7 mars) befann jag mig i Helsingfors, Finlands Big Apple (haha) i en liten etta med mina vänner som sov lite varstans på golvet. Jag väckte dem och sen började förberedelserna, Daniela sminkade mig silvrigt och glittrigt, Anna tog sig an mitt hår och förvandlade det till en rockig uppenbarelse, Vanja skulle följa mig till ishallen och Emilia låg och sov som en vacker ängel.

När klockan blev halv 10 tog jag väskan och jag och Vanja steg ut i den friska vinden.
Vi visste inte exakt var ishallen låg, men ungefär. Så vi började gå. Vi hittade fram och såg att stället svämmade över av tonåringar. Än en gång hade jag underskattat Tokio Hotel fansen. Enligt regeln skulle vi INTE vara där före klockan 10, men jag var där 10 före och där var redan ett hundratal mänskor. Det var bara att ställa sig i en kö. Vanja sa adjö och lämnade mig till mitt hemska öde….ihjälsliten av Tokio Hotel fans.

Två flickor stod framför mig i kön och jag började prata med dem. De var 15åriga fans från Esbo. En vän till dem ringde och sa att Tokio Hotel har fastnat i isen mellan Sverige och Finland. Vi blev ganska oroliga, och efter en halvtimme eller så ropade Fanklubbens administratörer (eller vad de nu heter) i en megafon att signeringstillfället som Tokio Hotel skulle ha i Itäkeskus är inhiberad. Då blev det en jäkla rusning, för de som tänkte snabbt insåg att de kunde byta från sin kö där de skulle få ett nummer, till kön som bara var en vanlig kö. För nu behövde de ju inte lämna ishallen, utan kunde köa hela dagen lång. Vi valde att stanna där vi var, och bra var det, eftersom vi var bland de 50 sista som fick ett nummer.

Vi valde att gå skilda vägar tills nästa upprop, som skulle vara klockan 17. Jag ringde till Vanja och de andra, och vi bestämde oss för att gå någonstans och äta, så jag gick mot Vanjas lägenhet. Vi gick till Mäcken (höh), Sokos och satt en stund vid Robert´s Coffee. När flickorna började söka sig mot järnvägsstationen hoppade jag på 3T och åkte tillbaka till ishallen.

Mera folk hade anlänt och mina nyfunna vänner kom efter en stund. De var sotade runt ögonen och redo för Tokio Hotel konsert!
Tillsammans följde vi med uppropet som gick väldigt långsamt. När det var 45 min kvar tills dörrarna skulle öppnas blev vi rastlösa för de hade bara hunnit till 250. Och vi hade höga nummer, på 400. Klockan tickade….och vi bestämde oss för att stå vid sidan om och se vad som skulle hända.

Och visst hade vi rätt. Det var kanske 15 minuter kvar tills insläppet oh tjejerna där framme började skrika som galningar. Vad händer? Jo, alla rusar framåt. Kön fanns inte längre och vi trycker in oss i mängden. Där står vi då och folk börjar ropa att vi ska backa, för de får inte upp dörrarna. Peruuttakaa!!! Ropas de i en halvtimme ungefär. Under tiden tar jag av mig jackan, vantarna och den tjocka tröjan. Stuvar ner allt i min väska, kameran och biljetten i fickan och där står vi då och fryser. I jeans och huppare. Nice!

Till slut öppnas dörrarna och mänskorna förvandlas till en vild våg som trycker,pressar oss framåt. Vi håller varandra i handen och kommer närmre och närmre dörrarna hela tiden. Vi bestämmer oss för vilken dörr vi ska gå in genom och försöker styra oss ditåt. Vilket inte är det lättaste. Så är vi inne och vi styr oss mot Narikkan. Där står vi då och nästan hoppar upp och ner för att ingen tar våra saker genast. NERVÖST! Då tar de äntligen våra kläder, och vi rusar mot en trappa, som enligt Julia tar oss ner. Nehej, när vi kommer till trappan har området förvandlats till en Narikka och vi är tvungna att svänga om och springa mot andra hållet. Vakterna påminner oss om att gå. Så vi går några steg och springer sen igen. Vi kommer till den rätta trappan och går ner. Vi ser scenen och jag känner fjärilarna i magen. Är detta verkligen sant!? Vi springer mot folkmassan som har samlats framför ett staket, 20m från scenen.

Först blir jag lite besviken, eftersom jag ville komma närmre scenen. Men plötsligt väser Julia till mig att jag ska följa med henne. Förvånad följer jag henne till vänster om folkmassan, och javisst, där finns en lucka som tar oss fram till den närmsta publiken, 10m framför scenen. Där hittar vi också Jenna & Thelma som kom ifrån oss i folkmassan när vi skulle in genom dörrarna. Vi står och väntar medan arenan långsamt fylls med folk. Jag provar att fota med den nya kameran och funderar på vilka inställningar jag ska använda. Själva scenen är stor, och ett stort svart skynke täcker nästan allt. Varje gång skynket rörs skriker publiken, och skrattar sen när någon av scengubbarna kommer för att ställa fram en vattenflaska till Bill.

När klockan är 20:15 börjar det hända saker! Skynket försvinner och vi ser scenen, i all dess prakt och musiken börjar efter en liten stund.

Tom och Georg kommer in och Gustav sitter och trummar. Den första låten är KOMM. Bill har en úbersnygg entré och jag bara skriker! Det är svårt att beskriva hur det känns att ÄNTLIGEN få se sin idol. Efter en så lång väntan.
Det mest underbara var nog när Bill tog av sig solglasögonen…publiken suckade och skrek. Bill var väldigt, väldigt vacker!

Konserten var underbar, de körde på den tyska setlistan, med några klassiker på tyska och några nya, mina favoriter var nog “Menschen suchen menschen”, “Geisterfahrer“, “In your shadow”, “Screamin”, “Sonnensystem” och “Durch den monsun”. Fast nu när jag börjar tänka efter så var alla låtar underbara.
När jag minns tillbaka på kvällen så är den väldigt flummig, själv minns jag inte i vilken ordning låtarna kom, utan var tvungen att kolla upp det på www.schwarz.blogg.se som dessutom är min favorit Tokio Hotel blogg.

De underbara tvillingarna --> Bills scenkläder är designade av tvillingarna Dean & Dan Caten. Kläderna var skitcoola med nitar och lampor.

En fin bild på Georg fick jag. Han var ganska lugn på scenen, men det kanske beror på att han har flickvän numera. Och enda i bandet som har det!

Fick Toms berömda sexface på bild! Got ya!

Tom & Georg

Sedan blev det några akustiska låtar, “Humanoid” (tyska) och “Geisterfahrer”. Speciellt lycklig var jag över att de spelade Geisterfahrer på tyska ,eftersom jag tycker mycket mer om den tyska versionen. Och Bills röst är helt ljuvlig, fast den inte var perfekt live. Men vems är det?

Sen kastade de lite vatten på oss, och jag fick lite av Toms vatten på mig, haha.
Efter 10 låtar och massor av skrik och hoppande blev det en liten paus på kanske 10 minuter. Så börjar scenen ryka och upp ur golvet kommer Bill på en gigantisk motorcykel. De första takterna till “Dogs Unleashed” börjar och Bill börjar sjunga. Åhh!


Bill sätter sig ner på scenen och sjunger “In your shadow” som var så vacker! Tårarna bara brände i ögonen då jag stod och såg på honom.

Sedan var minneskortet fullt. Men jag fick massor av härliga bilder, synd bara att minneskortet inte räckte till för att fota det brinnande pianot. Jag har också många videos, men de går tyvärr inte att ladda upp, inte ens på Youtube. Jag har försökt flera gånger.

Okej, men tillbaka till kvällen. Konserten slutade med att de regnade ner små svarta och röda glitterlappar på oss och lyckan svämmade över i hela min kropp. Efter att konserten tagit slut sökte vi oss till utgången, bedövade av kvällens konsert. Jag sa adjö till mina nyfunna vänner och försökte ringa de andra som var på Kent konsert. Inget svar. Jag stod ute en timme och gick fram och tillbaka, allteftersom folket försvann från hallen. Jag ringde min älskade pojkvän och berättade om min första Tokio Hotel upplevelse. När det bara var ett tiotal kvar blev jag rastlös och så frös jag också väldigt mycket. Jag såg att några flickor kom nerför en trappa, och började fundera om Tokio Hotel kanske hade sina turnébussar bakom Ishallen.

Nyfikenheten tog överhanden, och jag traskade iväg bakom hallen. Och visst hade jag rätt, där stod Tokio Hotels två turnébussar (Bill & Tom har en, och Gustav & Georg den andra). Lite nedanför ser jag ett tjugotal mänskor stå, så jag går ditåt. Där står de och ser på när Tokio Hotels alla arbetare packar och lastar de 7 bussarna de har med sig. Jag står där en halvtimme eller så, men inget Tokio Hotel syns. De kanske redan är i de mörklagda turnébussarna eller är ännu inne i arenan. Mina vänner kommer och hämtar mig, och vi delar våra konsertupplevelser. En galen, underbar, härlig och minnesrik dag med fjärilar i magen för att äntligen få se sina änglar live. För visst är de änglar, för mig. Älska musiken, älska Tokio Hotel. För vad de är och för vad de gör <3

Tokio Hotel 07.03.2010 Helsingfors, Finland

Setlista:
Komm
Menschen suchen Menschen

Ich Brech aus
Kampf der Liebe
Lass Uns Laufen

Hey You
Alien (Tyska)
Übers ende der Welt
Humanoid (Tyska)
Geisterfahrer
Dogs Unleashed
Träumer
In your shadow

Automatisch
Screamin'
Sonnensystem

Zoom
Durch den Monsun
Für immer jetzt

söndag, mars 14, 2010

Stress!

En stressig Rebecka sitter som bäst och går igenom allt jag ska minnas göra ikväll. Ladda iPod, ladda kameran, packa..växla pengar imorgon. Inom en halvtimme ska jag också åka iväg på bio med syskonen som jag har lovat. Imorgon Riga!

lördag, mars 13, 2010

Lördag

Lördag och solen skiner. Har hunnit vara på möte angående revy-resan, ätit Pizza, limmat fast backspegeln med hjälp av pappa (tror dock att det inte kommer att hålla) och nu städar vi här för fullt! Ska också börja planera min packning till Riga. Jag har ju inte flugit förr...inte med ett stort passagerarplan....så det blir väl spännande. Kvällens planer är öppna, blir en lugn kväll, jag har ingen lust alls att dricka något, vilket är bra. Det finns andra njutningar.... xD

Håller på och skriver om 7.3...men det tar en stund eftersom jag måste tänka rätt så mycket i vilken ordning allt var. Kvällen var så flummig.

Ska återgå till städandet.

torsdag, mars 11, 2010

Resan

Laddar upp några bilder från vår Hesa resa. I helgen hade jag tänkt skriva ett separat inlägg om konserten, jag har så massa att berätta om den, och den kvällen förtjänar nog det!

Vanja & Emilia

Anna och Daniela redo för Kent konsert!

Några timmar före konserten...

Anna fixade mitt hår och Daniela sminkade mig...ready for some Tokio Hotel!

Jag och Anna....som dessutom är min vän numera. Det hade jag inte trott för några år sen. :)