Idag är det sex år sedan jag och Ronnie träffades. Den här årsdagen firar vi inte speciellt mycket, för jag är sjuk och har feber men god mat ska vi i varje fall laga. Det är konstigt hur fort tiden går. Konstigt hur han har orkat stå ut med mig så här länge, heh. För mig känns livet lite halvdeppigt för tillfället, jag vet inte riktigt vad jag ska göra, studera eller jobba? Men en sak är jag 100% säker på och det är Ronnie. Det är bara med honom som jag kan vara 100% mig själv, han lyfter mig (inte bokstavligt alltså haha) alltid när jag mår dåligt och vet exakt vad han ska säga för att göra allt bra igen. Han är alltför snäll för sitt eget bästa och får mig att skratta varje dag med sina fjantigheter. Han är den första jag ringer - oavsett om det är något bra eller dåligt. Med honom kan jag prata om allt. För mig är han perfekt med alla sina operfektioner. Puss!
Från vår första resa tillsammans till Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar