torsdag, juli 27, 2017

Voyager

Nu är det bara sex veckor kvar tills tredje säsongen av Outlander börjar! Nån annan av mina läsare som har läst Voyager, tredje boken som den kommande säsongen handlar om? Jag har läst de fyra första böckerna och i höst ska jag börja läsa den femte. Tänker unna mig själv och köpa den som inbunden. Jag kan nämligen INTE rekommendera att läsa 800 sidors pocketar....
Jag älskade tredje boken, den var så spännande! Trailern ser också riktigt lovande ut!



Så kul att snart få se Brianna, vuxna Fergus och Ian jr, och printshop-scenen!!! Och Claire och Jamie förstås. Frank är inte min favorit direkt men ska bli intressant att se hur han porträtteras i serien. 

P.s Om ni som jag, inte kan få nog av serien och gillar att lyssna på poddar kan jag rekommendera "the Scot and the Sassenach" med Alistair & Lani och "Outlander cast" med Mary & Blake. Hundratals timmar av Outlander!

tisdag, juli 18, 2017

En kreativ helg

Vilken helg! 3 kalas och vackert väder, jeppis dagar började och jag hann pyssla en ny kalender åt mig själv. 

På fredag var det Vincents 3 års kalas och jag gjorde denna monsterkanin åt honom. 

På lördag var det släktkalas från Ronnies sida och efteråt min kusin Elins förlovningskalas. Elin och Toffe fick denna tavla av oss. 

På söndag skulle vi gå och se öppningen av Jeppis daga men Zoey blev så rädd för bungy-jump grejen dom hade bredvid skolparken så vi fick retirera till Ankarparken istället. Där hade vi picknick med mat från Golden Lotus, mhhhhhm vad gott det var! Vi hörde någon som sjöng men det gick inte med Zoey så vi fick tyvärr skippa öppningen. 

På söndagen pysslade jag också ihop denna Traveler's notebook, i passport storlek! Jag tycker att den jag har är alltför stor att ha med så jag gjorde en liten jag kan skriva upp to do listor och matinköp i. 

Gjorde också ett litet häfte med rutor. Återkommer med mer bilder på denna snart! Har en idé om att också använda den som plånbok, men det måste jag ännu fundera på hur jag ska förverkliga. 

måndag, juli 10, 2017

The Dogpack Adventures

Förra helgen var nog den bästa hittills i sommar! Det var en perfekt balans av familj, vänner och tid att ta det lugnt. På fredag var jag med mina föräldrar och lyssnade på "Visor på väg", där min svärmor stod på scenen. På lördag tog vi en låååååång sovmorgon och på kvällen for jag med Zoey och umgicks med våra vänner till en grusgräv (?) där hundarna fick springa lösa och plaska i vattnet. Zoey simmar ju inte ännu men vi gjorde framsteg i lördags, hon vågade sig djupare i vattnet! Och jag tog årets första dopp! Igår, på söndagen åt vi årets första lösglass (på tiden?!) och det var Zoeys första gång på café, vid Skorpan. Supergod glass! På vägen hem gick vi och kollade gravgården på andra sidan vägen, var tvungen att kolla om de krattar sina gångar lika bra som vi på den andra gravgården, hehe. Så en superrolig helg var det! 💗



Här är bilderna från lördag kväll!
Bilderna har jag stulit fräckt av Sanna, hennes blogg hittar ni här: frubanan.wordpress.com

 Jag och Sannas hundar Ludde och Ådi.
 The black dogpack!
Krejsiga Zoey.
Ludde och Zoey lekte förvånansvärt bra ihop (de har inte alltid varit bästisar) så det var kul att se.
Jag försökte locka Zoey i vattnet.
Zoey ser lite skeptisk ut.
Men hon hoppar och skuttar som en känguru i alla fall, haha.
Ådi simmade och hämtade pinnar medan dessa två tittade avundsjukt på.

torsdag, juli 06, 2017

Sommarmagi


Förra helgen åkte jag och Zoey hem till Terjärv för ett dygns "vila". Nå vilas blev det inte mycket av men vi hade det roligt, det finns så mycket att utforska på landet. Vi var ute hela dagen, badade bastu, lagade pizza med brorsan och gick på midnattspromenad ner till den gamla simstranden med kusin Annika. Det här inlägget består bara av naturbilder - ni lär nog få se mera av Zoey inom kort.


Den gamla ladugården som numera är både bilstall, arbetsrum och verkstad.
Mammas vackra blommor!


Här sprang Zoey fort fram genom det höga gräset.
Magi...
Månen!
ner till Heimsjön.
Här simmade vi fyra gånger om dagen på somrarna, nu är bryggan sönder, stranden igenväxt och på bänkarna växer det mossa. Men minnena om bullerby-Nabba finns kvar.

onsdag, juli 05, 2017

Ny header


Det som skulle vara en liten stund vid datorn förvandlades till "jag ska göra en ny header" - stund fast jag egentligen borde snarka redan. (vet att den är jävligt pixlig men ni får leva med det!) Förhoppningsvis motiverar detta mig till att komma igång med bloggen igen. Sen jag började mitt nya jobb är jag så trött, så trött. Orkar inte ens sätta på datorn på kvällarna. Men det verkar som att inspirationen är på väg tillbaka! Kanske det var de två semesterdagarna som gjorde det, vem vet. Hur som helst är jag ivrig inför att blogga igen, det ska bli kul! Ett spännande år väntar på mig med flytt och bröllop och kaaaanske en lillasyster åt Zoey. Ja, en fyrbent bebis alltså, hehe.

Moon




"She was like the moon, a part of her was always hidden"

lördag, juli 01, 2017

Titta inte ner

Mina händer svettas redan nu då jag ska berätta om vad jag gjorde idag. Som säsongsarbetare på gravgården fick vi möjlighet att klättra upp i kyrktornet idag. "Det låter ju ganska spännande, det kan jag inte missa", tänkte jag. Jag vet att jag har lite höjdskräck men det var inte förrän idag som jag visste hur pass svår den skräcken är. 

 Den första stegen och pilen visar hur högt uppe vi var.

Som jag förstod det var det bara första stegen (på bilden ovan) som var jobbig och sen "var det bara att gå uppför trappor". Hm okej. Så var det ju inte riktigt. "Trapporna" var delvis enkla trätrappor med brädor som trappräcke och öppet så man såg ner. Nivåerna mellan trapporna kunde ibland bara vara en liten avsats på typ en halvmeter och ju högre upp vi kom desto värre blev det. Det var varmt, fanns inga fönster så man hade ingen aning om hur långt upp vi hade kommit. Som tur hade vi blivit ombedda att ha handskar och det är jag verkligen tacksam för att jag hade. Mina händer var svettiga och jag klättrade långsamt upp, greppade krampaktigt varje bräda jag såg.

Dålig bild men lite syns det hur öppet allt var. Jag undvek att titta ner.
Utsikten var nästan värt besväret.

Paniken var väldigt nära hela tiden och jag var säker på att jag skulle falla ner och dö. Vi var ganska många som klättrade i tornet och ett par nivåer ifrån toppen fick jag och min kollega vänta för vi var sist och alla rymdes inte högst upp. Som tur var den våningen nästan helt täckt av golv så jag kunde sitta ner och andas. Medan jag höll hårt i en stolpe såklart. Då jag såg att nästa etapp var en stege lodrätt upp bestämde jag mig för att längre än såhär klättrar jag inte. Det kändes som att vi satt och väntade en halvtimme men det var nog bara tio minuter högst. Då de andra började komma ner påminde jag mig själv om att bara vara modig, jag har ju klättrat så här långt osv. Så jag klättrade upp. Oj herregud. De sista stegarna (!!!) var obehagliga och det var jättetrångt. Tänk er gamla TRÄSTEGAR med runda pinnar att klättra på. Ush ush ush!


När jag drog mig upp till den minimala toppen kändes det lite bättre för jag kunde äntligen andas då luckorna var öppna till båda sidor av kyrktornet. Jag vågade till och med ta fram telefonen och fota några snabba bilder. Vi rymdes tre personer att stå där, just och just. Jag stod inte där många minuter, jag ville tillbaka till marken. Nedfärden var precis lika jobbig och obehaglig. Baklänges hela vägen ner, och väl nere drog jag ett djupt andetag och mina händer började darra något otroligt. 
Så nu vet jag att min höjdskräck är ganska svår men jag är glad att jag inte fick någon slags panikattack för det kändes som att något sånt inte var långt borta. Jag ångrade mig redan vid första stegen. Men envis som jag är ville jag inte ge upp, (jag vet inte om det är så bra i det här fallet?) och försökte övervinna min egen rädsla. Så jag tittade inte ner. 

Nu borde jag komma med någon superbra slutsats. Eh, du behöver inte tvinga dig själv att klättra i kyrktorn och titta inte ner! Dagens lärdom, varsågoda!
Nu tar jag en välbehövd helg och två semesterdagar, tjoho!